Hej å hå!
Idag tog jag och sambon en fika på stan och pratade om livet. Mycket filosofiskt. Det är ofta man stöter på människor som har så "bråttom" med allt - utbildning, jobb, karriär, barn, familj.. Det ska göras på en gång och så fort som möjligt. Helst innan man är 30 typ. Men jag känner lite tvärtom. Nu är det volleyboll som gäller, till 100%. Barn och familj kommer när tiden är rätt och utbildningen.. ja det är så mycket jag vill lära mig och ser verkligen fram emot att börja plugga sen. Men jag har alltid sagt, efterom jag älsklar volleybollen så mycket, plugga kan man göra när man är 30 men inte satsa på volleybollen. Visst det kanske inte är så kul att plugga när man är runt 30 +, det har blivit som en stämpel att det är något negativt, misslyckande i det.. Men jag ser bara så himla många år man har på sig att utbilda sig, göra karriär, jobba och allt det där.
Jag fick ett glädjerus efter vår djupa konversation och ser verkligen fram emot livet.