Det var ju några dagar sen jag var hemma och spelade mot Elverket så det är svårt att återberätta nu när känslorna inte är "färska". Men det jag kan säga iaf var att det var en enormt annorlunda känsla att komma hem. Allt var sig likt =)
När spikern presenterade mig så kände jag värmen från puplikens starka applåder och jubel. Det var en kraftig känsla och jag blev enormt berörd.. Töntigt kanske men det kändes varmt om hjärtat att se mamma, pappa, Jocke, Richard, Linda, Anna-Lena, Susanne, Håkan, Mats, Tomas och vännerna på läktaren <3
Känslan att komma in i Tellushallen, där jag växt upp och slitit i alla år, där jag har kämpat för så mkt, tränat, svättats, gråtit, skrattat, ja du förstår.. det var en obeskrivlig känsla. Lite skrämmande var det men så fort matchen började så kände jag mig verkligen hemma! En trygghet.
Jag fick så många fina kommentarer - tack för det allihoppa, det berör mitt hjärta!

Många känslor kom fram och en stor hemlängtan satte sig på bröstet när jag satte mig på planet hem till Ske-å.