Självförtroende vs. Självkänsla.

Önskar du ibland att du skulle vilja ha mer självförtroende eller starkare självkänsla? Och våga ta för dig mer i livet?

Människor mer en god självbild lyckas oftast bättre i livet än de som inte har det.
Men vad beror det på?

◊ Självförtroende är vad du presterar utåt, som hur det går i skolan, jobbet, kompisarna.. Du vet själv vad du åstadkommit, vilket ökar eller minskar ditt självförtroende. Gör du saker du är väldigt nöjd med skapar det en viss status för dig själv vilket ökar ditt självförtroende.

◊ Självkänsla är en inre, undermedveten bedömning av dig själv. Självkänslan byggs endast upp när du är ärlig mot dig själv och dina känslor. Det betyder att om du gör det som du verkligen vill i ditt liv känner du dig tryggare och lyckligare.

Många människor har idag ett gott självförtroende men en dålig självkänsla, vilket innebär att de uppnår mycket framgång utåt, men inte på insidan. De personer kan vara riktigt olyckliga fast de ser ut som att de har allt.

Sen finns det de som har god självkänsla, men dåligt självförtroende. T ex en okänd konstnär eller en välgörenhetsmänniska som verkligen kämpar för fred på jorden som känner innerst inne att de gör rätt med sitt liv men inte får ut något budskap riktigt som gör att de aldrig får ett bra självförtroende

Bäst är det att ha en bra balans mellan självförtroende och självkänsla. Ett exempel på det kan vara en riktigt bra läkare, en elitidrottare, popstjärna m.m. De har lyckats bra utåt men har också en bra balans inom sig själv.
Men tänk på att en god självkänsla består medans ett bra självförtroende kommer och går, så viktigaste av allt är att vara sann mot dig själv!




Din trygghetszon.

Jag kollade runt lite på olika bloggar idag och fann ett inlägg om sin egen trygghetszon. Det var en liten uppenbarelse och ett riktigt bra inlägg. Så läs detta, det kan få dig på bra/andra tankar.

En återkommande anledning till att man inte vill förändra tillvaron är att man är för bekväm. 
Rädslan till att göra fel leder till att du inte utnyttjar de resurser som finns.
Det du måste göra är att acceptera att rädslan är något som du måste utmana för att kunna växa och utvecklas.

Man jobbar och går hem, gör allt det där som man ska göra! Åker och tränar, kollar på tv... Man önskar att saker och ting vore bättre och man hoppas att förändringen kommer av sig själv. Men vet du vad? Det gör den inte!
Det är Du och ingen annan som bestämmer hur resten av ditt liv ska bli. Från nu och framåt.

Du har säkert sett en liten guldfisk simma omkring i sin lilla glasskål.
Guldfisken blir aldrig större än vad glasskålen tillåter den att bli.
Men flyttar vi över den i ett större akvarium kommer den att växa i proportion till det akvarium den lever i.
Flyttar vi sedan över den till ett ännu större akvarium kommer den att växa ytterligare.



















Om vi släpper ut den i havet kommer samma lilla guldfisk som i glasskålen inte kunde bli större en ett par centimeter, plötsligt växa upp till 5 kilo!!

 

Frågan är då:
Simmar du omkring i en liten glasskål eller tillåter du dig själv att simma omkring i det större akvariumet eller rent av det stora öppna havet? Där alla farligheter finns, men också alla möjligheter. 


 

Självförtroendeskolan.

Jag gillar inte människor med dubbelmoral.
Om man har dåligt självförtroende så tänker folk: Men gud gumman du som är så fin, tyck om dig själv!
Och om man har bra självförtroende: Men gud vem tror hon att hon är!?

Det är mer ofta än sällan man kan höra kommentarer som: Alltså, hon tror hon är så jäkla snygg, jag blir så irriterad på henne!

Men jag förstår inte själva grejjen att ens orka lägga kommentarer i den stilen. Det brister ju på nånting hos de personer som gör så. Det skapar bara negativitet och tyder på dålig självkänsla. Var självsäker och säg något positivt istället. Testa! Det gör stor skillnad.

Det är ju bättre att vara stolt över sig själv. Men vissa verkar ha svårt med att se människor ha självförtroende?

Desto nöjdare man är med sig själv desto mindre ser man ner på andra, och framförallt desto mindre snackar man skit om andra, för man känner inget behov att klanka ner på folk för att höja upp sig själv.

Bara för att man själv tycker att man är snygg betyder det inte att man tycker att alla andra är fula.

Att tro.

Det här säger ganska mycket så läs hela.

I Usa gjorde man ett expriment med barn i 7-10 års åldern.

Barnen var samlade på en sommarskola/sommarläger. Först berättade man för dom, eller mer eller mindre inprogramerade dem att de alla var utvalda till att delta i lägret för att alla var så bra och unika! De hade en medfödd begåvning vilket inte alla andra hade och just därför fick de vara på lägret.

Barnen kände sig såklart stolta över att de fick vara på lägret. På lektionerna presterade de bättre resultat än genomsnittet på en vanlig skola.

Efter två veckor berättade man för barnen att de hade forskat om  barn och att barn med blåa ögon har betydligt sämre förutsättningar att lära sig olika saker, vilket innebär att de inte ska ha för stora förväntningar på livet.

En lärare läste upp namnen på alla barn som hade blåa ögon och bad dem komma fram. Här fick de som mer eller mindre inte hade möjlighet att bli duktiga på någonting stå i skamvrå inför de övriga.

Nu sjönk de blåögda barnens resultat i skolan dramatiskt inom alla områden. Det fanns ingen energi eller glädje och de visste ju redan att de skulle misslyckas.

Vid en intervju med barnen frågade några utav barnen varför just dem haft sådan otur. De tyckte att det var orättvist.

Efter ytteligare en vecka samlade lägerledningen alla barn på nytt och medelade att det tyvärr blivit ett fel, forskningen visade precis tvärt om. De är de med blåa ögon som har alla förutsättningar medan de andra kommer att få det svårt. För att understryka det hela visade man upp en fejkad dagstidning där misstaget stod skrivet på första sidan.

Barn med blå ögon skrattade och jublade medans de andra barnen började gråta.

Det intressanta nu var att resultatet succesivt förändrades. De barn med blåa ögon fick tillbaka energin och glädjen, de visste ju att de kunde. De som inte var blåögda slutade att anstränga sig och gav mer eller mindre upp. Även i idrottstävlingar vann de blåögda.

Tänk så mycket en tro gör skillnad.
Tro på dig själv!

Välkommen till min blogg.